Konstigt

Idag känns det väldigt annorlunda och konstigt. Vanligtvis är jag ju den här tiden på året med våra elever till Helsingfors på stafettkarnevalen. Men i år tog jag förnuftet till fånga och beslöt mig för att vara hemma och få något vettigt gjort med tanke på att det är skolavslutning, med studentdimission nästa helg. Nu är jag helt allena i huset. Maken for just ner med en hejarklacksbuss till Helsingfors, yngre dottern for mitt på dagen och stavhoppardottern for iväg till Haapajärvi på stavtävling på eftermiddagen. Skulle nog så gärna ha sett våra elever ta silver i gatustafetten idag och förhoppningsvis se dottern springa ihop någon medalj imorgon. Dessutom skulle jag ha velat se stavhoppardottern hoppa säsongens första tävling imorgon. Hyi, det blir en ruskigt spännande dag imorgon...och här är jag... Ikväll har jag röjt i arbetsrummet, slängde en hel del och hittade en del nostalgifynd som jag förstås inte slängde. Jag hittade bl a ett underbart morsdagskort som yngre dottern skrev i lågstadiet där det bl a stod " Mamma, jag tycker om att gå ner till havet med dig". Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på våra gemensamma njut- och tankestunder på en tankesten vid havet. Hur jag längtar efter mitt hav..