diplomatisk

Så här harmonisk får jag känna mig om några veckor :)

Min pappa var väldigt diplomatisk lagd. Det är tur att jag ärvt lite av hans talang, den fick jag nytta av idag igen. Som lärare kommer man i kontakt med alla möjliga sorts människotyper och då gäller det förstås att bemöta alla dessa på rätt sätt. Ibland har man lust att säga en hel del när man stöter på arga, oroliga och tom oresonliga föräldrar, men det kan man inte, för det leder ingen vart. Det blir oftast bara värre för en själv och hjälper definitivt inte barnet i fråga. Idag var en sån dag. Jag har lärt mig att lugna ner mig, lyssna, analysera situationen och återkomma med en uppbyggande dialog när jag rett ut ärendet. Då kan det hända att man lyckas bemöta föräldern på ett sånt sätt att man kan närma sig en lösning på eventuella problem. Men oj vad det kan ta på krafterna att tygla humöret, svälja en del missriktat ovett och agera vuxet. Ibland lyckas man, ibland inte. Sen finns det förstås sådana människor som man aldrig lyckas lugna, övertyga eller göra till lags vad än man försöker. Då gäller det att kunna vara storsint nog att släppa taget och gå vidare. Men ibland skulle det nog vara skönt att bita ifrån, ryta till och slå näven i bordet. Hm..