Stöddig

När jag ser namnet på bloggen slår det mig hur stöddig jag låter, en riktig besserwisser. Fy tusan för sånt, människor som tror dom vet allting och vill briljera med sin perfekthet. Ofta när jag kommit till insikt om något, när klarhetens lampa lyser upp hjärnkontoret och jag slås av en riktig ahaa-upplevelse kan jag bara inte låta bli att dela med mig av insikten. Efteråt ångrar jag mig ofta och tänker, måste jag nu återigen tänka högt och tycka till. Själv är jag så ofta fylld av frågetecken, ifrågasätter, analyserar och filosoferar att när jag hittar ett svar bubblar det över av heureka-känslan och så är jag där igen med mina sanningar. Sanningar som jag efter nån tid har omvärderat, utvecklat och kanske förkastat. Då när jag övertygat andra kanske jag för länge sen hittat en ny idé att grunna på. Jag kan förstå att omgivningen tappar tålamodet med mig ;) Ibland blir jag så trött på mig själv när jag är, eller låter, så himla optimistisk. Samtidigt som jag haft oerhörd nytta av att vara född envis med en otrolig kämparanda så skulle det ibland vara så skönt att vara annorlunda. Vara en sån som säger, nej jag orkar inte, kan inte, vill inte. En sån som gnäller över att det snöar (eller inte snöar) över att det är för mycket på gång (eller för långtråkigt) eller över att nåt annat bara är så fel. Eller så är jag bra precis som jag är, stöddig, envis, stark, påhittig och lite crazy. Hm...