Mysmorgnar och klokheter

Mysmorgnar kan man inte få för mycket av. Mornar då kaffet dricks långsamt och njutningsfullt. Mornar  livet står stilla en stund och själen hinner ikapp med kroppen. Som tilltugg hinner jag också läsa en del klokskaper och kanske skriva en och annan själv.

Min kokong

Denna veckan ett liv...Men nu är jag innesluten i min egen sköna kokong på Vilonabba. På programmet står vila, långpromenad längs havet, lite skoljobb och meditation. Allt i en lagom blandning.

Värme i Novembermörkret

Onsdagkvällar är mina bästa kvällar. I stallet med Emppugullet och jag får värme, kärlek och harmoni!

Livskraft

Ibland kan det vara bra att ryta till och inte bli det jagade villebrådet, utan den som står upp för sig själv och säger att nu är det min tur! Pröva mig, jag håller!

Mycket vatten under broarna

Optimisten är nog fortfarande optimist även om det varit tuffa tider att ta sig igenom. Fastän jag förberett mig så pass länge på att jag så småningom inte längre skulle ha mamma kvar i livet, så var det ändå en stor, genomgripande och tung förlust när mamma somnade in i augusti. Jag menar mamma är ju mamma, vem skulle kunna ersätta ens egen mamma? Hon som alltid funnits och som alltid ska finnas! 

Nu känns det som om jag driver vind för våg när jag förlorat ankaret i mitt liv. Under många år är det ju jag som varit klippan, stödet och hjälpen i min mors liv, så jag borde ju klara mig hur bra som helst på egen hand. Men i barndomen och i uppväxten var det ju mamma som var klippan, stödet, tryggheten och den alltid lika hjälpsamma handen.

Det känns som om jag, förutom att jag förlorat mamma, förlorat en stor bit av mig själv och min uppgift i livet. Nu gäller det att söka fram livskompassen, fatta rodret och navigera vidare ut på stora havet. Sorgen och saknaden är annorlunda nu än när jag för elva år sen miste pappa. Då högg sorgen ner som rovfågelklor i hjärtat och saknaden slet hål i bröstet. Nu känner jag mera en stor tomhet samtidigt som jag känner en djup tacksamhet över att fått ha en så fin mamma. Jag känner också en tacksamhet över att hon fick sluta sin tid på jorden precis på det sätt som hon önskade, omgiven av alla som älskade henne. Den vackraste av sommardagar fick hon somna in omgiven av kärlek. För mig var det ett fantastiskt stöd och en stor trygghet och glädje att jag i den stunden också kunde ha mina döttrar med mig. Tänk att ha förmånen att ha så fina döttrar att de,17 och 20 år gamla, vakar med sin mommo på samma sätt som mommo vakade över dem när hon skötte dem som små. 

-Man får vad man gjort sig förtjänt av, uttryckte den ena av dem. 

Efteråt pratade vi mycket om döden och livet och om döden som en naturlig del av livet. När en gammal människa dör, som fått leva ett långt och lyckligt liv, så är ju döden så naturlig. Men den plötsliga, ofattbart grymma döden som människor också måste stå inför...

Styrka, kärlek, stödjande vänner och tillförsikt önskar jag alla dem!

Fly away flu

Jahapp, inte kunde man väl tro att det skulle bli så här långvarig hemmavsitelse. Det är nu tredje veckan jag dras med influensan. Läkaren sjukskrev mig hela den här veckan då jag bara går med stegring och ont i luftrören av torrhostan. Hon funderade att antingen blir jag frisk eller så blir det till lunginflammation. Jag hoppas och tror att jag böir frisk bara jag har tålamod att vila. Med då det är så tråååkigt att vara hemma. Jag facebookar, twittrar, läser bloggar, ser på filmer, läser i en bok, byter till en annan, lyssnar på musik och har leidon!! Jag gjorde förstås en kardimalmiss då jag for på jobb två dar förra veckan med stegring. Borde ha hållit mig hemma, men...det är så lätt att vara efterklok. Jag saknar ridningen och Emppu. GulleEmppu var jag och hälsade på i söndags när jag trodde at jag skulle bli frisk. Tog en långsam försiktig promenad via stallet och i skogen, men det var tydligen för ansträngande. Jag saknar att vara ute att skida i det underbart soliga vackra vintervädret. Istället ser jag hur dammtussarna och katthåret virvlar runt i huset, suck! Jag saknar mina långpromenader. Jag saknar mina elever och kollegor. Jag saknar att gå på fika med mina väninnor och att prata mera. Läkaren tyckte jag skulle försöka prata så lite som möjligt för att låta luftrören vila. Jättelätt för mig... Jag vet inte hur många sms, mail, och telefonsamtal som jag varit tvungen att klara av för att jag allt skall löpa på så friktionsfritt som möjligt i skolan. Tack och lov har jag en bra assistent i klassen som kan rutinerna och gjort det lättare för vikarien, stavhoppardottern. Det är roligt att höra hennes reflexioner på mitt jobb och mina elever. Jag tror hon får en ökad förståelse för min vardag. Hon skulle nog bli en bra lärare också, men det är ju inte den banan hon väljer. Nu skall jag börja kika i kylskåpet och se om det finns något som lockar mig att äta, matlusten är inte den bästa.
Jag tycker ändå nog att jag mentalt klarat det här bra att vara sjuk så här länge. Jag har ju ibte deppat ihop eller så. Jag går inte runt och tycker synd om mig för jämnan. Nu är det här och då får man bita i det sura äpplet. Igår fick vi en ledsam nyhet. En f.d. kollega som lärt mig och mina kollegor massor om läs- och skrivstrategier i skolan, dog igår. En alldeles för tidig död, men en död som befriade henne från stora plågor. Jag minns henne med värme och hennes arbete lever vidare i vår skola. Frid över hennes minne!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Sportlovet började med att vi svävade på rosa moln och gladde oss över dotterns framgångar. Sen, pang ur tomma intet, kom den flunsan och dök ner på mig som en ovälkommen gäst. Vi firade alla födelsedagar och medaljer med ett stort och trivsamt kalas hos min kära syster, och jag bara frös. Sen blev det att svepa in sig i filtar när febern steg och slänga av sig filtar och svettas ut när febern sjönk i 5!! dagar. Klart att man kunde gräva ner sig, bli bitter och inåtvänd och svära ve och förbannelse över livets orättvisa, men jag är ju inte för intet en obotlig optimist så jag fogar mig. Det finns ju de som har det värre och det är ju sällan jag blir sjuk, det var väl min tur nu. Det konstiga är hur jobbigt det ändå kan vara att göra sånt man annars trivs med när man inte själv får välja. För rastlös, trött och okoncentrad att läsa bok, se på film och för hostig att prata i telefon. Tack och lov för Ipaden, bloggar och chat-möjligheter. Tack och lov för IT-åldern!! Men jag tror nog att jag snart kommer att ta ut mina tre ledigdagar, som jag fått för att jag jobbat tjugo år i kommunen, och boka en sista-minuten-resa någonstans. Because I deserve it and need it!!

Din bästa tid är nu

Olof Röhlanders pepp-inlägg är så bra!! En toppenhelg är till ända. Underbart med stavhoppardotterns framgångar och förbättrandet av personliga rekordet med 13 cm!! Vi svävade på rosa moln hem från Tammerfors! Idag blir det megakalas hos syrran där vi firar 7 födelsedagsbarn, ett landslagsuppdrag ( fotisdottern i Italien) och 3 FM-medaljer. Dessutom kan mamma vara med. Hon kommer med invataxi från bädden. Jag är så glad att hon är så pass pigg och kry trots cancern att hon kan komma med och fira. Nu ska jag gå på promenad, hoppa i duschen och packa för färd mot lyckliga staden!
Elisfrassen var mycket nöjd och glad också när vi kom hem från FM ;-)

Tulpantid

Februari är: tulpantid, solen som återvänder, stjärnklara kalla kvällar, knarrande snö, doften av takdropp solvarma eftermiddagar, fastlagsbullar på födelsedagskalas och minnet av pappa som blev sjuk under den finaste av månader. Ledsamt efter gullepappa! Hur han skulle ha glatt sig över dotterdöttrarnas framgångar i stav och fotboll. Hur han skulle ha hunnit lära mig så mycket mera!

Hurra

Tacksam över:
- blev friskare tack vare dunderkurer
- isen plogad och fin
- bra besök hos naprapaten
- tjejkaffet trevligt
- hittade en del shopping

OCH.....stavhoppardottern hoppade pers. På 395 i Lahtis. Hurra!!! Jag är så glad!!!

OCH...DESSUTOM..... Fotisdottern sköt två mål i Eerikkilä på turneringen mellan idrottsakademierna!!! ....OCH....hon känner sig mycket friskare

NU ska jag gå och packa inför teaterresan till Helsingfors då jag ska få se Kristin från Duvemåla :-)

Ups!

Hur gick det så här? Hör hur folk runt omkring mig är förkylda och haft magsjuka etc. och jag har bara gått och sett nöjd ut och förundrat mig över hur länge jag lyckats hålla mig frisk...tack vare min förmåga att lyssna på min kropp och ge den det den behöver i lagom dos. Samt pga alla vitaminer och antioxidanter som jag äter varje dag. Just så.. Satt och halvfrös i den dragiga tx-salen på lärarmötet idag och ikväll kände jag mig plötsligt ruggig. Hade tänkt fara ut på långpromenad och lyssna på min spännande deckartalbok i hörlurarna, men nu sitter jag nersjunken i soffhörnet bredvid frassen. En rejäl dos krossad vitlök på mitt nybakade sesamknäckebröd, te med ingefära i muggen och en skvätt Laphroag i glaset. Just så..

Längtar efter:
- sol
- knastrande grus
- fågelsång
- blomdoft
- havsbrisar
- simturer i ett varmt hav

Hoppas på:
- att jag är frisk på lördag då jag ska få uppleva Kristina från Duvemåla
- att isen är skottad från snö imorgon kl. 8 då jag skrinnar med eleverna
- att mammas hörapparat är fixad imorgon
- att stavhoppardottern får uppleva pers. i helgen

Tacksam över:
- hur bra jag har det
- att vi hittade en så otroligt fin julgran i år ( som fortfarande värmer mitt hjärta)
- att mina elever gör mig glad
- att jag slipper se skidskytte i tv
- att jag har en IPad och skriva på

Irriterad över:
- att jag är så rastlös
- att jag inte gör något åt min rastlöshet
- att nya serien i tv börjar först kl.22

Det var det!

Vardag

Gick helt ok att stiga upp imorse och fara på jobb. Full rulle var det förstås från första stund, men det kändes helt ok. Frassen och jag tog en tupplur för säkerhets skull före maten. Nu har jag slappat och sett på filmer fastän jag hade intentioner att fara ut och motionera ikväll. Nåja en annan kväll.

Trettondagen

Slut på jullovet och julefriden, nya tider börjar. Vardagslivets rutiner välkomnas till en del, men mina sköna långsamma sovmorgnar kommer jag att sakna. Blir att sparka igång jobbhjärnan nu och fundera ut vilka underverk vi ska syssla med i skolan. Hm..

Skidpremiär

Största jobbet var att söka fram skidutrustning kläder, skor, mössa, underställ osv. Kände mig orolig för om min dåliga rygg överhuvudtaget skulle hålla men...den höll och hallåå...den blev bättre. Åtminstone idag kändes den inte styv när jag steg upp. Jag skejtade 7,5 km i mitt favoritspår vid Stjärnhallen i Nyykaabi. Jag älskar att skida där man slipper trängas med folk som antingen ska skidas om eller som man måste släppa om i spåret. Skönt var det att bada bastu vid villan efteråt och festa på räkäggsmörgås och torr Cava. Nu lyser solen på Norrfjärden och jag funderar om jag ska bege mig och hälsa på mamma på bädden först, skida först eller hur det ska organiseras. Vi kollade med Stjärnhallen så det går bra att duscha där efter skidåkningen. Mera vatten behöver vi också till villan och det ska ju hämtas nånstans. Många människor tycker vi är galna som håller på och "prackar" med att vara på villan när det är vinter. Men det är ju vad man gör det till. Det är fråga om organisering skulle jag tro..samt att inte vara alltför bekväm av sig. Nu ska jag söka fram skidkläderna för tydligen blir det skidåkning först på programmet.

Förändringens tid

Nytt år och nya möjligheter att vara snäll med sig själv och andra. Jag har inte gett några nyårslöften, men jag vet precis vilka områden i livet jag vill fortsätta att utveckla. Ridningen, musiken och idrottandet är de områden jag mår bra av att syssla med och det ska jag fortsätta med. Sen finns det förstås önskemål om ouppfyllda resmål som jag förstås skulle vilja förverkliga. En del hänger i luften beroende på omständigheter man inte rår på och andra måste man bara se till att förverkliga. Jag drömmer ju om att besöka mina släktingar i USA och uppleva ranchlivet i Nevada. Jag drömmer också om att vandra hela Santiago de Compostelaleden i framtiden. Kanske i år, kanske i nästa liv. Jag hoppas det blir i detta livet. Jag borde bara aktivt börja planera för en sån vandring och bestämma om jag vill gå ensam eller om jag vill gå den med någon annan. Nu njuter jag av dom sista lata, sköna och långsamma dagarna innan jobbet kallar. Jag är utvilad, nöjd och snart redo för jobb. :)