Fördriver bilfärden med att läsa bloggar. Åh vad jag tycker det är givande att läsa om verkliga människors liv och tankar framför allt tankar. Jag riktigt tankar energi, oj vad lustig jag var, när jag får läsa någon annans filosoferande kring livet. Jag blir lite sorgsen då jag inser hur många människor det är som bara går genom livet utan att egentligen destumer filosofera kring själva livet. Människor som bara tar livet för givet utan att verkligen fundera, analysera och gotta sig åt det. Det är som om de vrider i sig, frossar i en godispåse utan att känna de enskilda smakerna. Ok, jag erkänner, jag slänger ju i mig godis som en uthungrad svältande ibland. Då när sockerberoendet tagit över jaget och förståndet så kanske man inte inte hjälpa att frossa utan att känna smakerna. Kanske en del människor dövar någonting med att hetsigt springa genom livet. Jag minns hur förkrossat ledsen jag var när min bror i bästa välmening haft grävmaskinsförarna att ta bort min tänkarsten vid stranden när det skulle muddras. Min tänkarsten! Den jag varje kväll satt på och kände solens sista strålar gå ner över Bonäsviken samtidigt som jag lät tankarna stillsamt vandra i takt med vågorna. Hur kunde han? tänkte jag och tårarna rann. Hur kan hon bli så upprörd? tänkte han. Jag hur kan det bli så här? tänker jag och ser molnen vandra vidare över himlen, i en bil på väg till Kauhajoki.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar